Karriärval och ledarskap

Jag ska inte bli takläggare. Inte president heller för den delen.
Idag började några flinka grabbar att riva ner allt gammalt tegel från vårt 100-åriga tak och ljuden som ekade i huset när de gamla enkupiga pannorna slog i den rostiga containern var verkligen energigivande. Vid nåt tillfälle släppte jag taget om studerandet och gick ut för att visa upp mina naturliga ledartalanger för mina tillfälliga undersåtar. Då ser jag dem lugnt knalla omkring på det fnösktorra taket omgiven av svärmar med GETINGAR! Jag som har getingar av en av mina fobidjur började automatiskt vifta och slå omkring mig även att ingen surrade runt mig. Grabbarna noterade knappt de små arga men ack så slöa djuren utan gick runt i svärmen som om det vore ett gäng gulliga kattungar. "Stollar" var nog min första tanke men snart insåg jag vilka tuffingar vi anställt. Om jag vore takläggare skulle det nog ta ett par tre år innan ens pannorna var avlägsnade...så det är inte min framtid. Skönt att kommit underfund med det! :-) Jag lämnade snart getingmännen allena och kände att min ledarroll nu var ganska uttömd.

När Z på eftermiddagen gjorde en storstilad entre efter dagis uppmärksammade han snabbt att taket var borta och han blev nära på mållös och ganska så lugn där han satt tyst på pappa Marcus axlar. Efter en stund tog han ett ärevarv runt huset och kontrollerade byggställningen noga...ja säkerheten före allt. Sen bad han sin far vänligt att bestämt sätta sig på gräsmatta och leka "pilla på pappas spännande byggkniv som man egentligen inte får för mamma". Far hans vek sig snabbt för Z:s önskan och de satte sig på en liten gräsplätt som inte var sådär farligt översvämmad och började leken.

Imorgon kommer Z.s moster hit och ska spendera ett dygn med honom och Z har pratat om det heeeela vecka. Varenda morgon ställer han frågan om hon ska hämta honom på dagis...så imorgon bitti (eller i natt ;-)) kan jag äntligen svara ja!!!!
Karln och jag??? Vi ska ta oss ett fridygn på tu man hand vilket händer typ aldrig.

Ha en fantastisk kväll go´vänner!!!!!

Ekorrmåtider och ironi

Då vi länge tänkt att renovera vårt lilla stenåldershus men tid och pengar inte har funnits kom vi på en bra lösning. Om man sätter upp en byggställning kring hela huset får man känslan av att det faktiskt är något stort på gång och man känner genast lukten av nybyggnation.
Fast så är väl inte fallet då vi faktiskt har påbörjat operation takbyte...ÄNTLIGEN! Men än så länge är det bara byggställningen som vittnar om ett framtida tätt tak för i nuläget är det paraply som gäller inomhus regniga dagar. ;-)

Z har nu sedan en tid börjat på dagis igen med samlingar, skolfotografering och allt vad det innebär. Även rutinerna har åter igen börjat etablera sig och jag märker skillnade i hans humör om hur viktigt det är för honom jämfört med i somras när han hade lov. Hur mycket jag än försöker strukturera upp dygnen kan jag aldrig tävla mot en förskola med stjärnpedagoger och ett par dussin barn.
Kampen mot och med myndigheter gällande Z fortskrider och det kommer nog alltid förbli så. Nu främst är det vården och hjälpmedel som är på tapeten och det är tur man är så ung , fräsch, vältränad och utsövd som jag är annars vete tusan hur jag orkat?! (läs sista meningen med ironi kära vänner).
Z har oxå anammat teckenkommunikationen otroligt bra och nu "pratar" han i flerordsmeningar och hans små händer viftar tecken snabbt och glatt medan jag står där och försöker urskilja ett enda  för att förstå hans berättelser. Ofta fungerar det men hans egenhändiga ihopknåpade tecken är ett mysterium. Så nu i höst ska karln snällt få gå om grundkursen på habiliteringens teckenkurs och jag ska gå två förtsättningskurser på ett studieförbund... givetvis till självkostnadspris (1500:-) för att kunna kommunicera och lära sitt barn att kommunicera är inget behov som anses kunna bekostas av någon instans. TUR JAG ÄR EN RIK KVINNA! ;-)

Jag ska även fortsätta studera på Linköpings och Malmös universitet under hösten. Handikapprätt och handikappvetenskap kan nog komma väl till hands i mina framtidsplaner både privat och proffessionellt. Då studierna mestadels sker på distans kommer jag förmodligen växa fast på kontorsstolen och då är det ju skönt att ha något spännande att titta på i micropauserna och vilken tur då att vi har en sån fin byggställning utanför fönstret.
Innan jag avslutar dettta otroligt spännande och gripande inlägg måste jag bara berätta om våra senaste familjemedlemmar... Ekorrarna. Två små sötingar har intagit vårt uthus och de är otroligt tama. Så varje morgon går jag ut med en välkomponerad ekorrmåltid och ropar på dem vilket genererar i att de båda snabbt står där på trappen, redo för sitt skrovmål. Hunden Rocco är inte lika förtjust då han också vill ha en ekorrmåltid...fast på ett annat sätt ;-).

Ha det så bra go´vänner!

Hink-liraren

Den här helgen tog karln en välbehövlig långhelg till grannlandet i syd och gräsänklingen jag och Z har under tiden haft en helt fantastisk weekend. Humöret har varit superbra och mycket bus har lagts till våra minnen.
Z fick en liten röd gitarr av mig häromdagen då det för tillfället är hans favorit instrument. Den gitarren är nu lika välanvänd som min gamla rockvolvo och minst lika risig. Medan han har lirat "I ett hus i skogens slut" med mormor 93 ggr har jag fått uppfinna nya strängar att fästa på den röda liraren. Hans små men onaturligt starka fingrar sliter bort strängarna i hettan av den "ljuva" musiken... min lilla rockare.
Eftertänksam som jag är borde jag kanske köpt 10 st på en gång.... men så länge reparationsfantasin funkar... ;-)

Idag hörde jag Z pocka bestämt på lite uppmärksamhet från matrummet. När jag besvarade hans önskan upptäckte jag att han funnit en hink som så passande fick bli en... stol. Där satt Z nerklämd i den lilla hinken och tecknade "liten", "stol" och "kan själv". Gullunge. Jag han har inte brist på fantasi och vem skulle inte klämma ner sig i en liten svart hink en söndagsmorgon om man kunde?!
;-)

Ha en fortsatt trevlig söndag go´vänner!!!!

Gnälliga sanningar

Observera tejpen :-)

Dagis har börjat och Z älskar varje sekund.
Att lyckas framgångsrikt att aktivera Z i fyra veckor dygnet runt är en utmaning och jag kan ärligt säga att jag inte lyckades. De två första veckorna fick jag Z att gladeligen njuta av sitt sommarlov. Vi badade, klippte gräs i regnet så åkgräsklippare körde fast i det geggiga gräset, körde fyrhjuling, grillningar, skogspromenader med tillhörande fästingshysteri, lek lek lek och åter lek. Ja vi hade kul och den intensiva Z röjde som vanligt på i 180 knyck. I slutet på vecka 2 började nog Z tröttna aningens på sin mor och det är fullt förståligt då jag ganska ofta tröttnar på mig själv ;-). Där började sommarlovet mer likna en argsint öroninflammation. Jag blev Z:s fiende och vad jag är gjorde, anordnade eller lekte så dög det inte. Z lyckades lära sig att öppna bältet på sin bilstol så vi blev fast några dagar här på bygden tills fienden kom på en olaglig men säker lösning...TEJP. Visst det tar ett tag att komma iväg men hellre det än att Z knäpper loss sig själv under färd... det kan ju sluta väldigt illa.
Han började även att slita, bita och dra i sina tånaglar vilket resulterade i en utdragen som i sin tur gav en otäck infektion.
Pappa Marcus fick ta över många gånger i sommar även att hans arbete fick lida. Z och jag var inte längre kompatibla och mina tårar började sina. "Ska det förbli såhär?" frågade jag mig själv. Jag saknade Z:s mysiga kramar och fick istället nöja mig med nya fräscha blåmärken.

Låter det som en gnällig sanning och en uppgiven morsas ord? Då kändes det så och jag såg inte ljuset på ett tag. En naken sanning. Men i måndags började Z på dagis igen och ny fräsch stimulans tog vid och förändrade den lille buspojken. Han är nu sitt gamla mysiga jag som busas och kramas om vartannat. Visst finns SMS där hela tiden men jag kan hantera det.
Z mår uppenbart inta bra av att vara hemma i så långa perioder. Han behöver stimulans av den sorten inte jag kan erbjuda (av nån konstig anledning) och i hans värld finns inte ordet lugn och avkoppling. Vi får se hur upplägget blir nästa sommar...

Nu börjar folk vakna till efter semestrarna och skolorna drar snart igång. Denna termin ska jag läsa handikapprätt, handikappvetenskap och samtidigt gå en "Att tala"-kurs på universitetet. De ämnena kan komma väl till hands i mitt liv känner jag.

Ha det fint alla ni go´vänner och välkommen till hösten!