tisdag 28 februari 2012

ALDRIG ALLA

De sista dagarna har spenderats på åtskilliga vårdinrättningar. Barnakuten ett par gånger och ett snabbt besök på vårdcentralen. Andningsbesvär och öronproblem med ett inslag av tokiga ögon. Ja det sistnämnda finns det ingen diagnos för direkt men vi upptäckte för nån kväll sedan att Z plötsligt började skela och hans små blå själaspeglar for fram och tillbaka. Det inträffade tre gånger den kvällen och även den följande morgonen.
Uppe på barnakuten träffade jag en bekant som råkade bli Z:s läkare för dagen och det ska jag säga...att hon har verkligen valt rätt yrke. Hon är en ödmjuk och proffsig läkare som inger en lugn till en övertrött och smått nedbruten morsa. Landstinget ska vara mycket glada att de har henne i sin personalstyrka!

En med SMS som har öroninflammation visar det väldigt...mycket. Jag märker det direkt på hans beteende och humör och hittils har jag aldrig gissat fel.
Telefonsamtal till en vårdinrättning: "Hej...vi behöver en tid för Z som har fått öroninflammation igen", "Jaha, har han ont i öronen?" frågar den uppmärksamma sköterskan. Jag har lust att svara att han har ont i magen men fortsätter lugnt: " Han har SMS som du kanske ser i journalen och återkommande öroninflammationer och det visar sig med kraftiga utbrott och självskadehandlingar"
"Håller han sig för öronen eller säger att han har ont?" fortsätter sköterskan utan att titta i journalen. "Nej" svarar jag och funderar på att åka till Argentina och köpa in ett förråd av pencillin så jag kan medicinera vid behov utan att behöva förklara Z:s livshistoria varje gång till de till slut inser att jag inte är en hypokondrisk hönsmamma.
"Ja men då behöver du inte oroa dig. Det gör ALLA barn!"
Jag har lust att säga att hon ska stoppa upp en gaffel i de bakre regionerna så kanske hennes syncentrum aktiveras så hon kan läsa Z:s journal som finns framför henne på datorn men väljer att fortfarande med en lugn ton berätta om Z, hans diagnos och att jag aldrig missbedömt en öroninflammation.
Som svar får jag ett syrligt: "Är du läkare?"

Efter några minuter i telefonen och Z hängandes i mitt högra ben bitandes för att få lite uppmärksamhet ger jag henne en direkt order att fixa en tid...min ton var aningens högre denna gång.
Hon föll för min order och började knappra på sin dator medans hon berättade irriterat för mig att man ALDRIG ger barn mellan 2-12 år antibiotika för öronen.
Konstigt nog fick han antibiotika igen även att man ALDRIG gör det.

Jag är ingen förespråkare för onödig antibiotika-användning men när grabben har arga öroninflammationer var tredje vecka vilket innebär många huvud-dunkningar mot allt han kommer åt, söndertuggade fötter och timlånga utbrott...ja man får helt enkelt se till situationen.
Men det mest tröttsamma är att"de" inte tar sig 30 sekunder till att titta genom hans journal så man istället måste sitta och förklara sig varenda-eviga gång.
Ne, jag skulle vilja ha ett telefonnummer jag kan ringa och berätta vilken vård jag söker för att sedan bli uppringd inom 10 minuter och har en fast tid bokad oavsett tid på dygnet. För vuxna finns det specialförsäkringar att teckna men finns det för barn???

Om ett par dagar ska väl Z vara på topp igen och han kan busa loss på dagis om dagarna vilket han älskar.

Ha det så bra go´vänner!!!!

3 kommentarer:

  1. Hej!
    Stackars plutten,
    var själv öronbarn med mycket öroninflammationer som liten,
    och fick rör inopererat i öronen.
    Tråkigt att behöva strida.
    Tycker man hör många säga att de får stå på sig mycket i vårdsammanhang.
    Vanligt verkar även vara att man inte får antibiotika utskrivet fast man behöver det,
    och få söka läkarhjälp gång på gång...
    Ge Z en krya på sig kram från mig!
    Kram Sofie

    SvaraRadera
  2. Hej,

    Jag vill varmt rekommendera privatbarnläkaren Anders Svensson i Linköping, St Larsgatan 12, tel 013-100425. Han tar emot mina "öronbarn" (4-åriga tvillingtjejer) när som helst på dygnet i princip. Bara att få besöka hans mottgning är en upplevelse, man kliver rakt in i en sagovärld, barnen vill inte lämna stället! :-) Anders är en klippa som minns mina barns historik, han vill att du ringer och berättar om medicinering fungerar osv. Man känner sig mycket väl omhändetagen!

    Hoppas din lille kille repar sig snart
    Hälsningar
    Lydia (god vän med Karin C :-) )

    SvaraRadera
  3. Svensk sjukvård...som ska vara så bra..man blir bara så oerhört trött.....

    SvaraRadera