Härmed publicerar jag ett bildpotpurri av världens finaste gullunge. Nej... det är ingen säljes-annons! Så lägg ner planerna på att investera i denna guldklimp. Han är inte till salu även om tanken är lockande i nån svag stund emellanåt. ;-)
Han har varit på dagis idag efter ett halvtråkigt jullov (Z:s utsaga). Han kom hem med ett strålande humör och har varit aktiv med både hushållssysslor och uppfostran av sin far.
Vi har även tagit nya tag med BTI-träningen som inte varit fullt så prioriterad föregående vecka. Även om jag inte riktigt fått upp farten ännu pga envisa och mycket tröga bakterier som fortfarande hänger sig kvar. Fast Z tycker det är så kul att "jobba". Om jag som förra veckan står och tjuvsover bakom matbordet och inte har ork till något kommer den då tillfrisknade busen och rycker mig i armen och tecknar "JOBBA" med sina små händer som han samtidigt förstärker sitt krav med ett bestämt "Eh Eh" (med andra ord KOM IGEN MORSAN!)
Det dåliga samvetet slår till hårt med sin spikklubba i mitt rufsiga hår och manar mig motvilligt och gäspande mot arbetsbordet där Z redan har satt sig tillrätta.
En oskriven lag i detta hem är att rutiner ALDRIG får brytas... vilket givetvis är sunt men lite jobbigt de dagar inte allt går som planerat t ex om man råkar borsta Z:s tänder innan duschen istället för efter.. nje det är inte att rekomendera.
På tal om oskrivna lagar...
I ett tjusigt bostadsområde som jag varje dag passerar på väg till plugget ser man alltid en massa hurtiga människor som rutinmässigt springer sin joggingrunda. Det är som att åka in i ett motionsspår dagarna efter nyår då "alla" helt plötsligt ska ta tag i sina nya liv.
Det finns nog inte en enda stadsdel i Linköping som bebos av så många joggare och löpare. Man kanske får skriva ett motionskontrakt om man flyttar dit eller är det kanske som gräsklippning i villaområden. Börjar en fortsätter resten..
I vilket fall som helst så häromveckan när jag for genom det joggande området i mina 30km/h så passerade jag en kvinna i 35-årsåldern. Hon sprang givetvis också i raskt tempo.. inget snack om saken ... men hon hade en kappa på sig och en handväska svängandes i handen. Håret svajade fint iordninggjort i vinden och snöslasket skvätte upp mot hennes svarta stövlar. Jag tittade för att se om hon var jagad av någon eller om hon kanske sprang ifatt bussen men hon fortsatte med ett joggaruttryck på ansiktet. Hon löpte förbi busshållplatsen och fortsatte sin resa in på en cykelväg.
Hon kanske hade glömt att ta sin morgon runda eller försökte starta en ny trend med att bära vardagskläder istället för de sedvanliga sportiga utbudet.
Vad vill jag ha sagt med detta då?! Jo... att kläderna har sådan himla betydelse. Springer man i en kostym är man sen eller jagad.... och folk tittar lite extra. Men om du lufsar på dig en sportig utrustning syns du inte alls....
Så om jag som idag går i gympadojor, träningsbyxor och en luvtröja men inte visar en tillstymmelse till att motionera (vilket jag garanterar att jag INTE gjorde) väcker det folks uppmärksamhet på samma sätt? Ne...
Slutsats: Softa i mjukisar =OK , Springa med stil = inte OK
Ja det var skönt att få filosofera lite efter en dag i vetenskapens värld och ni som orkat läsa ända hit ska ha en enorm eloge!!!!
God natt go´vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar