Sjusovarn

När Z sov lunch råkade jag somna under ett täcke i soffan. Det gamla huset vi bor i lät kall fuktig luft sippra fram genom små springor i fönstret och kröp in i mig så jag fick en otrolig frossa. Gentlemannakarln tände upp kaminen med en varm sprakande brasa för att hjälpa till att värma upp den frysande mamman i huset. Det var nog i samma veva jag råkade somna. Och eftersom jag fortfarande hör lika illa som en mullvad ser så märkte jag inte att Z vaknade eller att sen Marcus och Z smög iväg på äventyr med bilen. Jag bara sov.
Jag vaknade av ett ryck av ett en hund skällde mig i örat och stod och hoppade med benen i kors. Förutom en kissnödig och en sovandes hund var huset tomt. Den kyliga luften var på väg att jagas ut av kaminens värme men jag slet ändå på mig en tredje tröja innan jag vågade mig upp från det varma täcket.
Efter en liten hundrastning ringde jag mina pojkar och fann att de hade tagit sig en sväng till ett varuhus för att äta lite söndagsglass... i kylan. De är ju inte kloka. Seriöst...glass när det är så jädrans kallt.
I vilket fall som helst hade de låtit mig sova och få vara ifred en stund. SÅÅÅ SKÖÖÖÖNT!
Tack mina hjärtan!

Z gubben är verkligen i en imitationsfas. Han härmar det mesta och drar sina egna slutsatser. Igår när Marcus frågade vad "mamma" gör så tecknade han med sina små fingrar att jag skrev (på datorn). Inget undgår honom inte. Jag ställde samma fråga om hans far idag och fick som svar att han körde bil vilket Z verkligen förknippar honom med. När det var dags att sova lunch pekade han på sin far och tecknade "sova". Jodå...farsan är den som ska söva. Sen pekade han på mig och höll för sina små öron. jag skrattade högt. Visst är det så. När jag nattar det lilla livet lägger jag mig tyst på en säng brevid hans säng och håller för mina öron i förebyggande syfte eftersom "tonerna" kan bli ganska höga. Trodde faktiskt inte Z reagerade på det men ack så fel jag hade.
Nu är mina gentlemän på ingång så nu blir det ett gött mellanmål.

Ha det så gott go´vänner!