Murphys law...

Lille Z är bjuden på sitt första barnkalas!!! Jag vet inte vem som blev gladast? Jag eller Z när födelsedagsbarnets mamma ringde häromdagen och bjöd oss. Det är något som jag varit rädd för att Z inte ska bli bjuden på kalas och att det ska tisslas och tasslas bakom våra ryggar. Det kan fortfarande bli så men det är inget jag vill tänka på idag.
Födelsedagsbarnet som är ett par år äldre än Z hade önskat att just min lille sprallebus skulle komma. Z som dagen efter inbjudan fick en öroninflammation på posten tyckte att det var ganska taskig tajming. Även jag och Marcus som förämras i snabb takt tyckte nog oxå samma sak.
Vi har på alla sätt försökt att kurera oss så Z kan få gå på sitt livs första kalas och leka med härliga ungar och smaska god tårta och hiva upp överaskningar från fiskdammen.
Men Marcus nyser mer än vad han andas, jag hostar mer än vad jag blinkar... Z börjar friskna till vilket är underbart.
Hur ska vi göra.? Karln o jag kan ju inte direkt gå till kalaset med Z och smitta ner varenda kotte i byn... samtidigt som jag verkligen vill att Z ska få gå. Dilemma dilemma. Lite Murpys law känner jag.

Kanske en flaska cocillana kan rädda dagen? Eller en liten ängel som flyger förbi på sina stelfrusna vingar och tar med honom på det lilla partyt?
Nåväl... det är 17 timmar kvar innan han kalaset startar och tills dess kanske ett mirakel skett?? HOPPAS HOPPAS!!!!!!

Jag har idag hostat mig igenom en examination vilket gick bra... tror jag eftersom jag fortfarande är nästan döv, men alla log så trevligt så jag tar det som ett godkänt.
När jag kom hem kastade jag mig i studiefåtöljen med en rulle snorpapper och stresspluggade psykologi för imorgon bitti är det ytterliggare en häftig tenta. Tar en liten rast nu för att rensa huvudet från teorier, begrepp och psykiska störningar men ska snart återgå till mina toppsäljande böcker.

Ha en underbar kväll go´vänner!!!!!