Kvinnliga olyckskorpar

För fem år sedan ansåg en proffessor vid namn Annica dahlström att de flesta män inte är lämpade att ta hand om ett barn rent biologiskt. Det blåstes upp av media och andra medborgare och det sas att pappor var farliga för sina barn mer eller mindre. Lite lattjo tycker jag. Att folk verkligen köpte det påståendet och verkligen tog åt sig. Ett gäng forskare beslutade sig för att reda ut begreppen om mannen verkligen är farligare.
När resultaten kom andades fäderna ut i Sverige. De är inte ett dugg farliga jämför med kvinnsen. Barnen löpte en 12 procentig lägre risk att råka ut för en olycka när de var med sina farsor. Case closed! Meeen.... innebär det att vi kvinnor nu plötsligt innebär en fara för våra barn? Enligt den forskningen så råkar ungarna ut för 12% mer olyckor när de är med oss mammor?! Konstigt. Tar jag åt mig? Ne, inte märkvärdigt. Jag har massor med ideer och tankar varför siffran föll till oss mammors nackdel men jag är inte sugen på en genusdiskussion ikväll faktiskt... och som männen sa för fem år sen "En olycka händer så lätt".

På tal om olyckor... Igår kväll märkte vi att Z visade ett obehag från hans ena fot. Han lyfte på den utan att säga något och blev ståendes som en halvsovandes häst. I morse fortsatte det konstiga beteendet och han pillade med foten och grät vi några tillfällen. jag gjorde en nogrann undersökning enligt "Dr House" riktlinjer men kunde inte ställa någon diagnos. Eventuellt beror smärtan på de oförskämt djupa sprickorna han har under tårna men de är ju ingen nyhet direkt. Läkarna har inte kommit på något för dessa hemska sprickor som blottar hans inre utan uppmanar till att smörja. Så åtgången på de flesta supersmörjande kladdiga tuber är stor här hemma.
Jag såg inte att det var blått någonstans när jag började överväga om något var brutet. Eftersom z inte känner smärta på samma sätt som vi är jag livrädd att missa något. Jag har med säkerhet inte sett att han ramlat illa eller tappat något tungt på foten... de tunga sakerna har istället en förmåga att landa på mina breda 39:or.
Men blir det inte bättre får vi ta en tur till en röntgenapparat eller få någon behandling för hans trasiga fötter. Min stackars lille plutt. Frågan är nu vem som bär ansvaret för hans lilla fot. är det den farliga mamman Cilla eller den menlösa pappa Marcus?
Enligt forskning så får jag snällt ställa mig med hästhuvudet i ett hörn och skämmas.

Peace out!

Ha en underbar lördag go´vänner!!