Yogarum

Dagen till ära har jag för en gång skull tagit hand om min kropp. Jag har duschat!... vilket jag gör ibland faktiskt. Fast det var väl inte det min tanke var att dela med mig av utan idag har jag bjudit min stela kropp på YINYOGA! När jag berättade för Marcus om dagens aktiviteter tog han för givet att gin var en del av Yogan vilket kanske hade fått en att mjukna lite. Han verkade nästan själv intresserad för en microsekund tills jag undervisade honom vid griffeltavlan om YIN & Yang... inte Gin & Tonic.
Men min väninna Sofie, en van Yoga-tjej tog istället med mig på denna upplevelse i den sköna Kindabygden.
Yogarum heter företaget som har en uppsjö av yogakurser och leds av Linnea en väldigt trevlig och ut-stretchad kvinna.
Dagens tvåtimmars YinYoga ägde rum hemma hos henne på en Bullerbyliknande gård söder om Linköping. Vi möttes av en avslappnad atmosfär när vi klev in i hennes boning och la snabbt rabarber på the´och nötter som hon hade ställt fram. Vi var båda lite slitna och trötta men efter vi länsat bjudbordet var vi nästan redo.
Under två timmar sträcktes det, töjdes, andades och vi (jag) pressade våra stela kroppar till härligt följsamma gummibandsliknande formationer.
Linnea vägledde oss genom de olika positionerna och fick en att känna sig som en Yoga-expert... vilket man inte kan tro då det är en hel vetenskap att bara ta sig in i bilen de kalla mornarna nu för tiden.
Yogan avslutades med en avkopplande meditationsliknande pass där vi vägleddes av Linneas avslappnande röst och berättelse. Jag tror jag somnade för jag kommer inte ihåg något förutom att grannen... tjejen på mattan brevid snarkade gott!!!
Jag kan varmt rekommendera Yogarum och jag kommer att delta fler gånger i denna nyupptäckta värld.

Senare på dagen mötte jag upp mina grabbar, Z och Marcus hos "Mormor". Vi skulle mysa lite och Z var tvungen att hälsa på hos henne och den dansande tomten. Så vi bjöd mormor på ostämig sång... Z ville så gärna visa att han kunde teckna till pepparkasgubbelåten och jag ville så gärna sjunga till den. Hellre en liten publik än ingen alls.
Lite modell-lera bak hann vi oxå med innan den dansande tomten skulle bäddas ner i mormors säng av Z.

När jag ändå provat nya upplevelser idag tänkte jag även ta itu med en liten fobi jag har. Panta flaskor! Ja det kanske låter lite fånigt kan tyckas men jag har aldrig, aldrig, ALDRIG lyckats att panta flaskor utan att maskinen skriker i högan sky efter en liten stund och jag får stå där som ett pantat fån. Det är väl ingen big deal men jag tycker det är... pinsamt av någon anledning. Så på kvällen tog jag en stor säck med pantflaskor som mormor (min mamma) hade samlat sen före kriget och trotsade mina farhågor. Jag valde att åka till en liiiiten Ica-butik som ligger på hemvägen. Jag skickade in flaska efter flaska och maskinskrället tog snällt mot mina gåvor. Halvvägs genom den fulla säcken hände det igen. TUT tut tut..... ett tjutande larm som fick rutorna på butiken att nästan spricka. "Tillkalla personal" blinkade en arg text i det lilla meddelandefönstret. Jag blickade försiktigt mot kassorna där personalen satt stressat och snabbt slog in alla kunders varor. Långa köer av väntande helgfirare stod och trampade och nyfiket funderade på om det var brandlarmet eller snattarlarmet som gått igång. Men ack... det var bara lilla pantar-Cilla som stod där med sin halvfulla säck och lätt rosafärgad i ansiktet.
Hmmm...
Nästa gång blir det tippen!

Ha en underbar kväll go´vänner!!!!