Landsortsmentalitet & pepparkaksgubbar

Idag hade Z ett besök hos doktorn där de ska dra igång en utredning om hans små tillväxthormoner. Det finns vissa indikationer på att om man ger en med Smith-Magenis Syndrom tillväxthormoner så förbättrar det sömnen kopiöst. Det har testats här i Sverige på en eller två men eftersom antalet med diagnosen är så få så är det svårt att få genom tillförlitliga forskningsresultat.
Men först vill de kolla upp om han har någon störning på sina små hormoner... och har han inte det så överväger de ändå att ge honom en liten dos. Fast det är inget klart ännu och jag vet inte ens om jag vill ta ställning till det än.
Z var så duktig hos doktorn. Han vägdes och mättes. Hela 92,5 cm om jag inte minns fel och vikten var lite tvetydig ... mellan 5-75 kg där nånstans. Jag vet inte var det slutgiltiga blev eftersom det var svårt att få en exakt vikt på den lilla hyperaktiva Z som lekte leken stampa-så-mycket-det-bara-går på vågen.
I väntrummet lekte han virvelvinden som vanligt och hjälpte en mamma med sin dotter att lägga alla FIA-pjäser över hela golvet. Konstigt nog var de inte alls förtjusta i den iden.
De hade också ett roligt plasthus med dörrar och fönster som man kunde smälla hårt i. Mitt misstag var nog att jag tänkte leka tittut med honom när han befann sig i huset men Z svarade med att slå upp dörren i ansiktet på mig med ett glädjetjut. Min läpp tog sig en modern fyllig form så någon Restylan lär nog inte behövas de närmsta veckorna. (Vilket jag aldrig provat ska tilläggas)
Snart blev vi inropade och jag styrde in Z på rummet med mina nya fluffiga läppar.

Besöket var snabbt avklarat och snart var vi på dagis igen där Z skulle spendera resten av dagen.
När jag gick till bilen igen mötte jag en karl i...ja 40-års åldern kanske. Han var på väg in i det bostadsområde där dagiset ligger. Han kanske bor där vad vet jag? Men det hör inte till denna story... men vad jag reagerade för var att han bar på ett avhugget rådjurshuvud med små horn.
Han bar det lilla huvudet som om det vore en väska... världsvant och fullständigt naturligt enligt han själv. Förvånad som jag blev snubblade jag till och kom i lätt sken på den hala gatan. När jag återfått balansen vände jag mig om och tittade efer den makabra mannen. Jag såg hans ryggtavla försvinna in mellan husen med rådjurshuvudet i handen.
Men va f*n... är detta nåt som är helt naturligt i små orter på landsbygden? Om jag hade knallat över Stora Torget i Linköping med ett avkapat rådjurshuvud i näven hade det varit lika ok? Visst tycker jag om lugnet på bygden men vart ska det sluta??
Och vad sjutton skulle han med det till? En trofe kanske men.... blir det inte lite väl geggigt på väggen efter nån vecka?
Jag som dessutom inte är alls förtjust i jakt och vegetarian som jag är har faktiskt ingen alls förtåelse för detta. "VILTVÅRD" förespråkar jägarna stolt och tycker de gör världen en tjänst när de skjuter av ett gäng kulor mot något vilt för att sen skåla med lite jaktsnaps över det döda djuret. JO, det dricks sprit på jakt...allt annat är snicksnack även om det inte gäller alla.
Men måste de sedan släpa runt kroppsdelarna stolt i bebyggelsen... var är värdigheten?? En plastpåse kanske eller... ja jag vete fasen... NÅT!

Jaja.. så kan det vara... men jag kanske inte är bättre själv när jag kallar in Anticimex då och då?! Hmmm...

Åter till Z som på måndag ska gå Lucia-tåg på förskolan som tomte. Han har redan överaskat mig med att teckna till pepparkaksgubbe-låten. Det är hans fina resurs A som är skyldig till hans stora framsteg. Hon har nog något magiskt över sig och lyckas pilla in det i Z. Åter igen har de lyckats att få in världens bästa pedagoger på hans förskola!
Nu ska jag sova (sa Cilla 34 år en fredagskväll...)

Natti go´vänner!