I kärlekens tecken

En Värmande Vinterfavorit!
Fuerteventura,  Kanarieöarnas näst största ö med milslånga stränder, en varm sol endast några timmar från vårt frodiga och något kyliga vinter-Sverige... det är en härlig vinterfavorit.
Jag och sambon Marcus anlände till Landvetter flygplats laddade med äventyrslusta och semesterkänsla. Jag, som vanligt var lite gnällig i check in-kön och värre blev det i vänthallen. Marcus startade semestern sedvanligt med en kall öl medan jag sippade på en kaffe. Väntetider och flygplanstoaletter har aldrig varit min grej, därför ser jag till att vara så uttorkad likt ett russin för att slippa slå en semesterdrill på flygplanet.
Väl ombord slog vi oss ner i våra förbeställda tjusiga säten längst bak i planet. Förvånad över de relativt rymliga platserna som dessutom var sköna. Jo Thomas Cook vet vad de gör när de bygger plan... fast det är kanske inte de som bygger dem förstås.
Jag som envis halvegetarian brukar ofta få ett knippe morötter eller liknande som flygmat men oj... inte denna gång. En supergod vegetariskt wook servades efter någon flygtimma och jag såg avundsjukan i Marcus ögon bakom hans berg av Gin & tonic.
När vi efter ett par timmar landade hämtade vi våra överpackade ryggsäckar och hoppade på busstransfern till vårt tjusiga hotel precis utanför Corralejo.

På ClubHotel Riu Oliva Beach Resort  skulle vi bo. En stor anläggning precis brevid den underbara atlanten. För första gången såg hotellet ut som på katalogbilderna och låg i börja på Las Dunas nationalpark med milslånga stränder och fin vit sand. Helt amazing om du frågar mig.

Tyvärr bodde vi inte i huvudbyggnaden med de underbara balkongerna och en havsutsikt som mättar under en lång tid men vi fann oss ändå tillrätta i vårt pittoreska rum med en liten terass där vi varje morgon stal med oss frukost från en av restaurangerna till alla små fåglar som besökte oss.
Och på tal om restauranger... vi hade givetvis All inclusive på hotellet... fast varför? Ofta när vi reser väljer vi det alternativet men vi utnyttjar det så sällan. Vå älskar att gå runt och leta upp lokala krogar för att inta en semestermåltid som får vågen där hemma att skrika av förfäran. Fast frukost åt vi dagligen iallafall....

Vattengympa i poolen

Marcus redo för vattenlek

Bubbelpool

Hotellets "sandstrand"

Surfarn

Stranddjur och strandbar

Milsvid utsikt

Vad är det på stranden?



En krycka... självklart!

Stränderna och området kring det ståtliga hotellet var slående. Det var oförskämt mycket sand att plöja runt i och vatnet var underbart skönt att ta ett dopp i. Nu är varken Marcus eller jag några soldyrkare som kan pressa nonstop en hel vecka vid stranden men vi gjorde några tappra försök. Marcus sprang upp till hotellets lilla affär som en glad liten pojke och handlade en liten wakeboard och snorkelset för att kunna leka sig genom en dag på stranden. Jag köpte med mig lite tyskt skvaller och packade ner min MP3-spelare i väskan.
Vi travade genom den mjuka sanden i jakt på den perfekta solstolen. Marcus som dagen innan hade observerat de "höga" vågorna såg fram mot en fartfylld dag med sin wakeboard. Solstolarna närmast hotellkomplexet var ganska fulla och det kändes inte rätt att krypa ner i samma stol som en annan solbadare så vi fortsatte vår långa solstolsjakt. Efter en stunds gående och numera Marcus flåsande såg vi en femtio-tal solstolar på höjden. Flera var konstigt nog tomma så vi knep snabbt ett par och kände oss så nöjda över vårt val. Jag la mig snabbt tillrätta i den sköna stolen och började bläddra vant i den tyska skvallertidningen. Marcus som nu fått andan tillbaks skuttade ner i vattnet och började leta efter den perfekta vågen. Men denna dag var det inga vågor och när jag blickade ut över den blå atlanten såg jag honom ligga och flyta på sin Wakeboard. Snart sprang han lite surt upp på land igen för att hämta sin nyfyndade snorkelutrustning men rastlös som han är tog det fem minuter sen var den leken också slut. Men vilken tur att det låg en strandbar brevid oss... ja, jag behöver väl inte säga mer?!
Jag kunde fortfarande inte förstå hur dessa solstolar var lediga... varför låg det inte fler här? Jag satte mig upp och blickade uppmärksamt omkring mig. Plötsligt möttes jag av en ganska naken blick om man kan uttrycka sig så. Och då upptäckte jag... vi låg på nudistdelen!!! Jajemensan... hemligheter och härligheter så långt ögat kunde nå. Jag ångrade mig att jag inte tagit med mig min skämskudde och samtidigt förstod jag varför JAG var så uttittad. Jag hade ju badKLÄDER på mig.... Fy fy fy.
Så kan det vara... fast rastlös som jag också är så gjorde det inget. Jag klädde på mig (ännu mer) och hämtade upp Marcus vid baren. Vi gav stranden en ärlig chans denna gång tyckte jag... säkert 2 timmar men nu skulle vi upptäcka området, inte ligga och trycka i solen. Fast visst är det konstigt... när jag är hemma drömmer jag om att ligga på stranden... men när jag
är där far jag bara runt och ser och upptäcker landet. Slår aldrig fel.

Som jag tidigare nämde utnyttjade vi inte hotellets all inclusive direkt. Vi åkte in till Corralejo varje dag och letade efter små mysiga krogar och barer. Vi fann en härlig strandbar vid Corralejo beach där man kunde surfa trådlöst om man nu av någon anledning skulle råka att ha en dator med sig. Stället som jag inte kommer ihåg vad det heter hade små sängar med sollakan över sig... som små tält. Hur mysigt som helst. Men om man åker dit går det inte att missa... det syns lång väg vid den centrala stranden. Utmed strandpromenaden byggdes det olika sandkreationer av några grabbar som var helt fantastiska. Folk samlades om kvällarna för att se dagens nya kreation... så nu är mina egenhändigt byggda sandslott inte värt mycket längre...
På strandpromenaden låg det en massa små barer och restauranger. Vi såg en som stack ut från de andra... en väldigt röd sådan. Den lilla uteserveringen var kväll efter kväll fullsatt medans många andra ställen gapade tomma. Men när vi väl provade den förstod vi varför. Vilken mat!!!! En fröjd för semestermunnen!!!!! Om jag bara kom på vad stället hette... Jaja... den röda restaurangen med mest folk... GÅ DIT!!!!
I barväg var det Cerveceria San Miguel som vann denna gång. Den ligger utmed huvudgatan mitt i byn och efter nio på kvällen kan den inte missas. Deras olika Live-band som spelade gamla rockklassiker rockade hela gatan och baren som var aningen Coyote Ugly-inspirerad kryddades av Tuttlisa och Lilltuttan (som vi döpte dem till) som varje heltimma rockade loss på bardisken med en halvnaken karl som ett litet bihang. Jo det var mycket underhållande och musiken var fantastisk. Drinkarna var sååå goda och utbudet var stort och champagnen flödade... vilket leder mig snabbt in på nästa stora upplevelse.
Vår förlovning!
Just på denna bar friade min kära Marcus till mig. Det kanske inte blev så storslaget som jag drömt om i mina flickår utan snarare: "Vill du...eh...ska vi..?" Marcus såg djupt in i mina ögon medan live-bandet rockade någ smashig låt. "Ja... jo..." svarade jag. "Klart jag vill"
Dagen efter sprang vi runt i Corralejos alla butiker och letade efter ett par ringar för att sedan på kvällen ingå fas 1 av ett äktenskap. Vi fann några som vi såg som tillfälliga men än dock en fin symbol för vår kärlek. Tyvärr råka jag tappa min ring tre veckor senare i duschen hemma så den försvann ner i avloppet men det är en annan historia.
Vi bestämde oss för att förlova oss i solnedgången till häst så efter ett par samtal fann vi en ranch på Fuerteventuras västra sida med hästar och djur som blivit räddade från tråkigheter.
En tysk kvinna hämtade oss vid hotellet och körde oss till hennes fina ranch som sponsras av ren välgörenhet. Marcus var nervös eftersom sist han red var han 6 år på ponnyridning.

Hästarna var inte lika bra vänner som vi



My hero



Jag på min halvblinda springare



En ring till dig...

Ranchens delikatesser

Vinet ska öppnas

Första kyssen

Jag fick en halvblind fin springare och Marcus en snäll vit häst. Han fann sig snabbt i sadeln och vi red mot stranden och solnedgången. Vi bytte ringar med moder natur som vittne. Hästarna blev aningens osams men vi lyckades efter en del möda kyssas i solens sista strålar med den glada tyskans tillrop i bakgrunden. Efter den fina och spontana ceremonin hade guiden ordnat med ost och vin på ranchen som inte hade någon el. Så i stearinljusen sken satt vi under bar himmel och njöt av kvällen! Kan det bli mer romantiskt?!
Nu är det nog ett år sedan vi delade denna fina upplevelse och det kommande bröllopet är fortfarande under planering... vem vet... kanske nästa resa?

Så om resans mål är underbara stränder, god mat, äventyr och lugn med frivilliga inslag av hett nattliv så åk till Fuerteventura.


Ha det gött go´vänner!
/Cilla