Gitarrer och jobb

Ibland är det skönt med en lugn dag.

Idag skulle Z visa sina Luciafärdigheter på sitt dagis fast då som en sjungande (läs tecknande) tomte. I ottan medan ni fortfarande låg skönt i era sängar och drömde om saker som ni inte ens trodde existerade förberedde vi oss med bananfrukost och TippTapp-låten.
Tomtedräkten testades med stor framgång och de "söta" strumpbyxorna jag köpt till Z som jag tyckte vore passande att bära under de vackra grå tomtebrallorna röstades snabbt ner av pappa Marcus.  Så det blev några rödaktiga "pojkiga" strumpor istället. Men Z var lika glad för det och vid sju bar det av till den stora showen.
Vi föräldrar satt spänt i det lilla rummet och väntade på luciatåget. Vi klämde ihop oss på den lilla lekmattan sittandes på golvet som ett gäng ungar som väntade glupskt på sitt mellanmål. Ingen vågade prata av nån lustig anledning. Att det alltid ska vara en tryckt stämning... eller en osäker sådan när man föses ihop med jämngamla på en röd lekmatta. Någons lilla syster bröt tystnade med att hosta ur sig några julbaciller över publiken och en annan lekte "stämma om gitarren"-leken med det luggslitna instrumentet som låg framme och väntade på att få bidra med lite Luciatoner.
Snart tågade glada tomtar, lucior, pepparkaksgubbar och en stjärngosse i det nu ännu trängre rummet.
En fröken spelade glatt på den nystämda gitarren och alla barn sjöng stolt sina visor i många spännande toner. Z tecknade med i många av sångerna och han tittade stort på barnen när de sjöng för kung och fosterland.
Min medhavda kamera och videokamera fick snällt ligga kvar i väskan då det fortfarande råder fotoförbud men jag hade hoppats på att ett speciellt "foto"rum skulle vara tillgänligt..men men...

Snart var vi tvungna att klä på oss alla ytterkläder igen för att idag skulle Z till habiliteringen och "jobba". Var tredje vecka har vi BTI-möte och idag var det dags att visa vad Z lärt sig. Så vi jobbade, åkte hiss, tryckte på dörrknappar och drog bort tejpmarkeringar på väggar och golv som arbetsterapeuterna använder sig av i sitt arbete.
Z gjorde som vanligt succe men visade en viss blygsamhet under träningspasset.
En bilresa senare var han tillbaks på dagiset och jag styrde kosan mot universitet för att insupa stor kunskap och en dubbel soya-cappuccino.

En vanlig dag i vårt vanliga liv i vår vanliga värld...

Gonatt go´vänner!