Flytande strutar

Dessa säkerhetslösningar som pryder vårt halvrenoverade hem gör mig galen. Marcus har precis börjat lära sig att öppna lådorna med barnlås på... det tog bara några år av slitande och svärande tills han kom på hemligheten. Z lärde sig det på två dagar så för vem har jag den höga låd-säkerheten för egentligen? Om Z av någon anledning inte skulle lyckas få upp en låda så tar han till sin enorma styrka och rycker till kraftigt några gånger tills spärren ger med sig. Det är bara att skruva dit nya spärrar i de nu sönderskruvade lådorna.

Till vissa lådor det det krävs lite extra säkerhet har jag satt en extra spärr på i form av något "knäppe" och nån finurlig krok. Dessa knäppen har en benägenhet att fastna mellan lådan och det är väl inte hela världen kan tyckas. Men vi har ett sådant knäppe på frysen som liknar den på den högra bilden och den fastnar jämt mellan dörren när man slår igen den. Så igår kväll smög Marcus till frysen för att rota lite och glömde givetvis att se till att knäppet hamnade på den rätta sidan av dörren. Så några timmar senare när världen sov tassade jag omkring i köket för att lokalisera ett evigt brummande ljud. Jodå, det var frysen som kämpade sig blodig för att behålla kylan med en öppen dörr.
Mycket var tinat och frysen avfrostad vilket kan vara bra att göra lite oftare kanske. Vi har ingen modern självavfrostande frys utan vi får snällt så och hacka is när lusten faller på.
Jag tog ut de tinade ministrutarna som hade smält och satte mig trött på golvet och åt den varma glassen. Jag stirrade tomt ut i köket och lyssnade på tystnaden. Jag älskar tystnaden för är det tyst, sover Z.
När jag druckit upp den sista struten med dajmglass fick jag sällskap.... en liten svart mus kom och spatserade över golvet i jakt på julklappar förmodar jag. Jag rörde mig inte utan studerade mus-skrället som uppenbarligen inte hittat den fina julmaten i de små boxarna som det står "Anticimex" på. Jag bara satt där som en zombie mot skåpen helt ofungerande. Jag var så trött och det kändes som inget skulle få mig att reagera. Musen blev snart bortjagad av Rocco som fick syn på inkräktaren så jag kunde lugnt sitta kvar. På golvet bland leksaker och en söndergnagd tennisboll.
Skulle livet vara enklare om vi bodde i stan, i ett nytt hus? Finns det möss där? Är mössen verkligen mitt stora problem? Snarare den gamla tinade glassen som nu började pocka på uppmärksamhet i magen.
Smärtorna eskalerade till en sprängande nivå och mina tankar om livet var inte så aktuella längre. Vem fasen äter tinad dajmglass mitt i natten???? Jag kröp fram till soffan för att försöka sova bort det onda.
Rocco som nu oxå var vaken fjantade efter mig och trodde att jag hade en ny lek på gång. "Gå och lägg dig" väste jag tyst. Jag han lagom krypa ner under filten i en fosterställning när jag hörde att ytterligare en person hade börjat sin dag. Jo, lille Z som nu tyckte det var dags att vakna.
Så det var bara att lägga det onda på hyllan och bränna på en balja med kaffe igen... för det mår magen så bra av!