söndag 13 november 2011

Voff


När vi fick Z:s diagnos började jag fundera över hur det skulle gå med hundarna och Z:s utbrott. Precis som jag skyddar Z från alla faror så skyddar jag mina hundar från detsamma. Men min oro var ganska så obefogad. Givetvis får Z aldrig vara själv med mina små knähundar och när han får sina små humörssvängningar så brukar hundarna få vara i ett nästliggandes rum tills situationen lugnar ned sig. Alla nöjda. Sen är ju Z givetvis barnsligt förtjust i de ständigt fällande små rackarna och vill gärna ge dem en kram eller studera deras munnar lite närmare än vad som är ok. Om jag mot förmodan inte skulle hinna fram och förhindra en grundlig tandläkarundersökning av främst Rocco, den lilla långhårshunden som är mest lockande av någon anledning så har Rocco lärt sig att hantera situationen mycket bra. Han tar till operation "PUSS" och när den superstora tungan sveper över Z:s ansikte så han knappt får luft väljer z att avbryta den årliga tandkontrollen. Funkar jämt.

Den äldsta av schäfrarna, Bailey, är inte lika intressant i Z:s ögon vilket är bra eftersom han är gammal och inte lika snabbtänkt som Rocco. Han travar mest runt och fäller Z i farten med jämna mellanrum vilket är nån sport för honom... han har alltid varit en hejare på att springa ikapp barn och skicka till dem med höften så de faller som furor. Jag tror han för någon poänglista på antal barn som han lyckas få ner i det blöta gräset...

Grabbarna grus på Roccos utkiks-soffa
 BTI-träningen verkar ge resultat. Z har börjat teckna nya tecken varje dag känns det som och jag hinner för allt i världen inte med. Jag har en känsla av att Z:s nya resurs är en av anledningarna till de stora framstegen. De kommer otroligt bra överens och hon får Z verkligen att utnyttja all kapacitet. Det känns skönt att det fungerar så bra.

Sovhelgen bjöd på mycket och framförallt har jag hittat en ny "Sport". Bowling go´vänner. Jag har inte hållt i en sån där hård boll med en massa hål i på 20 år men oj så kul det var. Jag vann alla serier... om man räknar vem som fick minst poäng... men det är väl så man räknar? Fast jag funderar på att ge bowlingbanebyggarna ett litet råd att inte lägga en massa rännor överallt kring banorna. Tror dem att det ska bli regn eller vad sjutton är de till för?! Hm.... såååå om det inte vore för dem skulle jag nog lyckats pilla ner några fler vita trägubbar i banans slut... förbaskade rännor.
Så med träningsvärk i låren och en skadad hand sitter jag redan nu och planerar in en bowlingskväll igen fast polaren får nog vänta ett tag med att spela för hon sträckte maximus glutus...eller vad det heter. Baken med andra ord... är det åldern som spökar eller är det dags att börja träna igen? Ne det beror nog på banbyggarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar