Orutinerad rutin

Barn tycker om rutiner och det är väl allmänt känt. De mår bra av att veta vad som kommer att hända under dagen och de blir lite som skalman när en en ny rutin väl är etablerad.
När vi bestämde oss för att skaffa barn för tre år sen så var vi givetvis införstådda med att livet skulle bli lite mer rutinbaserat och vi kanske skulle få lägga en del av vår spontanitet på hyllan eller iallafall anpassa den lite.
Jag har själv aldrig varit en  som lever efter rutiner och bestämda regler. Visst följer jag de skrivna lagarna och vissa av de oskrivna men jag har aldrig tyckt om måsten och onödiga krav. Jag har nog alltid varit något av en obstinat 14-åring som kan själv, vill själv. Men med det menar jag inte att jag plöjt mig fram i livet med vassa armbågar och en attityd som får en diktator att bli generad. Ne... snarare det motsatta...

Jag har alltid tyckt om att ta ut svängarna lite, tänka lite annorlunda än hur "det ska vara" och varit öppen för att kunna ändra åsikt många gånger i en fråga. En åsikt behöver inte vara huggen i sten anser jag, för ibland vid noga övervägande och information är det bättre att man karvar lite i trä istället så kan man vid behov slipa lite och karva in nya tycken.

Nu när vi har lille Z så är rutiner A och O för att få vardagen att flyta. Man får inte missa något invant och ruckar man lite på en sovtid eller en sängläggningsrutin så brakar Z:s verklighet. Från morgon till kväll har vi många fasta och nästan lagstadgade rutiner och vi får hela tiden se till att vi förbereder honom på nästa uppgift innan den tidigare avslutas. Ett steg före hela tiden för att Z ska må bra.
Tyvärr fungerar det inte alltid men det är ett hjälpande verktyg.

Nätterna är väl den enda tid på dygnet jag hittils inte har några fasta rutiner men då skapar jag istället uppgifter efter hand. Oftast är vi... eller Z... klarvakna och vi leker som om klockan vore två på eftermiddagen. Det gäller att ligga en sekund före honom i allt vi gör men jag lyckas väl inte alltid så bra med det när jag bara ser allt hemma som en potentiell sovplats likt en björn på senhösten.
Inatt när vi lekte med en spelbok satt jag och halvsov brevid den kvittrande lilla Z på golvet. Jag bestämde mig för att göra lite starkt kaffe och gick iväg några meter till den halvt demolerade kaffebryggaren som Z vid ett tidigare tillfälle fått ett grepp om och dragit ner i golvet.

Jag märkte först inte tystanden som spred sig i huset och lugnet. Det var så tyst att jag hörde kaffepulvret falla genom luften ner i filtret. Jag vänder mig oroligt om och ser Rocco, en av hundarna, stå bakom mig med en bh runt halsen. Han var nyvaken och ofrivilligt påklädd och såg mycket besvärad ut. Jag krängde av honom underkläderna och trippade stressigt iväg på tårna och tittade efter Z.
Bakom hans lekhus satt han med en undersökande blick medan han tömde dammsugarpåsens innehåll på golvet. Han hade öppnat dammsugaren vilket jag själv knappt kan och plockat ut allt innehåll. Han upptäckte mig och tittade förvånat på mig med en stor dammråtta som hängde i hans mungipa.
"Nej Z, inte dammsugaren" försökte jag förklara för honom när jag rensade hans mun och skrapade ihop allt damm som nu låg på en stor yta över golvet.
"Inte så"
Han blev mycket frustrerad att jag avbrutit honom i hans undersökande äventyr och visade det tydligt med att ta sats och springa rakt in i frysen där han sen dunkade sitt huvud mot.
Sen vände han lika snabbt igen när han såg bh:n som Rocco tidigare hade haft runt halsen låg på en stol.
Han hämtade den snabbt och gick fram till mig och tog min hand och gav ifrån sig ett bestämt "Eh" när han samtidigt ledde mig fram till vovven. Han höll bh:n sträckt mot Rocco och visade på att han skulle ha den.
Ja i det läget för att unvika ytterliggare en konflikt kl tre på natten så la jag den brevid den nu sovande jycken över hans tassar.
Z blev mycket nöjd!
Ja så mycket för att vara konsekvent... men det är så svårt att vara så jäkla duktig hela tiden. Det är svårt att vara steget före dygnet runt och alltid ha en avledande uppgift på lager.
Men att se Z nöjd och att han kanske trodde att jag förstod vad det hela handlade om räckte för mig.
Vi kunde sen gå tillbaka till våra böcker och slutföra läsandet innan nästa uppdrag hägrade.