Moment 22

Tänk att få bygga ett nytt hus, helt anpassat efter Z och våran livssituation. Ljudisolerade sovavdelningar, säkerhetslösningar i fönster, kök ja överallt så inte lilla Z kan pilla sönder kontakter eller ikea-låsen på kökslådorna. Kunna bjuda hem våra vänner istället för att vi ska komma till dem och riva deras bo. Dessutom måste vi vara hemma till klockan sex för då slår Z över.
Det sociala livet skulle bli sååå mycket bättre.
En anpassad planlösning så Z kan utnyttja hela huset säkert och att vi samtidigt kan ta in avlösning till Z nattetid hemma.
Visst vi behöver avlösning men med det innebär det inte att jag vill lämna bort min son. Han ska vara hemma... det är här han bor. Men idagsläget är vårt hus inte anpassat för att ta hem någon för det ändamålet... det finns ingen plats för det och ljudisoleringen är lika med noll.

Så ett nytt hus... ja man kan väl bara drömma för så länge jag inte får ett fast jobb så är det nog ganska kört.
Jag har insett för längesedan att en högskoleutbildning både ger jobb och samtidigt mig personlig utveckling. Jag gjorde ett starkt försök i höstas att plugga en teknikutbildning på högskolan men efter några månader insåg jag att hjärnan inte var kompatibel med sömnlöshet och matematik.
Så jag fick snällt lämna den drömmen och istället söka ett hederligt arbete.. vilket inte resulterat i ett.
Nu vill jag göra ett nytt försök att studera på högre nivå men denna gång en utbildning som inte är lika teknikinriktad.
Beetendevetenskap lutar det mot. Det vore så intressant att gräva i forskningar om hur, vad och varför och det känns som att det eventuellt går att kombinera det utan sömn... men vad vet jag?
Men visst är det värt ett försök?!

Tyvärr är det inte lättare att bli beviljad bygglån om man studerar i ett par år, däremot är chansen större till arbete.
Moment 22 helt enkelt.
Bygga nytt = arbete
Arbete = utbildning
Bygga nytt = avlösning
Utbildning = ingen avlösning

Ja det är vår lilla rävsax... men jag har väl i skrivande stund ca 17 jobbansökningar ute vilka förmodligen jag inte ens kommer få ett "Nej Tack"- på men hoppet finns där.

Jag kanske skulle starta eget? Uppfinna något som alla behöver men inte vet om det ännu. Något exceptionellt... som... ja som vadå?
Tandborsten, hjulet, glödlampan och skosulan är ju redan på marknaden så jag får nog fila på den ideen lite till.

Ne... åter till verkligheten.
Jag får helt enkelt börja fundera på mitt sätt att skriva en ansökan på... kanske ska jag ta bort vissa hot i mitt personliga brev om vad som händer om de inte anställer mig.
Och distansutbildningen i hjärnkirurgi på mitt cv kanske är aningen överdriven... men jag ansåg att likheten med att lägga trädgårdplattor var ganska stor.

Jag ska bara avrunda med att berätta om Z:s nya språk. Klick-språket.
När han kom hem från dagis igår hade han lärt sig göra klick-ljud med tungan och det är så vi kommunicerar nu tycker han. Han klickar i duschen, vid vällingen, framför tv:n och ja, givetvis hela natten.
Och jag klickar gladeligen med då en sån liten utveckling gör mig så stolt.
Någons barn lär sig cykla... men Z kan klicka!!!