tisdag 12 april 2011

BlöjRock

Jag är så trött på att vara trött!
Jag försöker att leva efter tanken att inte förvänta mig sömn men jag kan bara inte tränga bort den tanken.. att få krypa ner i en skön varm säng och bara ligga där en hel natt fylld av drömmar och djupsömn. Varje dag... hela livet. Jag har nog aldrig varit så besatt av sömn som jag är nu.
Minnet var väl det första som tog stryk efter några månaders sömnbrist. Närminnet är pinsamt dåligt. Jag måste skriva upp allt viktigt men även småsaker som vem jag pratar i telefon med och vad vi eventuellt bestämde. Jag har min lilla gröna anteckningsbok framför mig med en ofta icke-fungerande penna varje gång jag tar ett telefonsamtal. Den lilla gröna boken är en ständig följeslagare i min jackficka så jag kan krafsa ner lite stödord om vad de säger på t ex förskolan eller om jag träffar en bekant ute. Min hjärna har på något vis förpassats till min lilla bok.
Även ordförrådet har minskat betydligt. Det känns ibland som jag pratar enstavigt i brist på ord...

Talet har också fallit ifrån vid några tillfällen och det var nog då som först jag förstod hur pass påverkad min kropp var. Att försöka få fram ord men det bara är munnen som rör sig är en hemsk känsla.
Jag undrar om det känns så även om man aldrig kunnat prata också. Jag tänker på Z när han blir arg och får ett utbrott. Frustrationen att inte kunna forma munnen och bilda ett enda litet futtigt ord är djävulsk.

Inatt hade han nog en sådan känsla. Han vaknade sedvanligt vid midnatt och att somna om var svårare än att skrapa fram en miljonvinst på en trisslott.
Samtidigt var han så trött och ledsen så jag försökte under flera timmar få honom att bli lugn och med förhoppningen att han till slut skulle somna.
Han ägnade sig istället åt att hålla mig vaken genom att krafigt bita mig i närmaste kroppsdel. Jag försökte gång på gång använda nappen som sköld men den lilla pirayan föredrog färsk charkvara.

Nu i efterhand funderar jag på vad han egentligen ville ha sagt? Hade han ont någonstans, var han rädd för något eller ville han bara berätta att han var sugen på en långdusch?
Frågar jag honom så skakar han bara på huvudet... det är det nya. Skaka på huvudet åt precis allt. Till både ja och nej-frågor....

Men nattens skrovmål på mamma gav resultat för efter morgonduschen dansade han loss till "Händige Manny" endast iförd sin alltför stora gåblöja så den slutligen ramlade ner på golvet. Han dansade och stampade så hårt i golvet att hundarna blev uppspelta och hade dragkamp om en mjukiskanin.
När man då ser det dansande och busiga skådespelet så känns det som livet är så komplett.
Återigen glömmer jag bort allt det jobbiga och de ständigt vakna dygnen och känner mig så lycklig.

1 kommentar:

  1. Hej vännen!
    Tur att det finns inslag av humor mitt i det jobbiga.
    Synd att jag missade blöjshowen som hundarna kom igång till :-D
    Kram Sofie

    SvaraRadera