tisdag 15 mars 2011

De sista orden...

Dagens inlägg kommer i huvudsak inte alls handla om Z och hans liv. Dagens inlägg dedikerar jag till min far.

Idag för två år sedan vid denna tid satt vi tysta i soffan i mina föräldrars hus utanför Motala. Vi... alla vi utom min pappa. Z var nyligen fyllda 4 månader och han låg ovetandes och sov på en filt i sin mormors knä. Hon kunde inte riktigt släppa honom... han blev som en trygghet, en tröst kanske.
Pappa hade nu varit död i 14 timmar.

Om man någon gång träffat en person som har en sån där fantastisk inverkan på en, en person som bidrar med så mycket kärlek, godhet och värme så ska man skatta sig lycklig. Jag som dessutom fick växa upp med en sådan människa känner mig nästan utvald. Speciell på något sätt.
Det känns som igår när min syster ringde mig tidigt på morgonen, tidigt en söndag. Marcus svarade och han förstod nog på hennes röst att allt inte var som det skulle. Han gav mig luren med en blick jag aldrig glömmer.
Hon berättade att de ringt från pappas jobb till min mamma och sagt att vi måste komma till sjukhuset. De ville inte säga vad som hänt, om han levde eller inte.
Min syster och mor min satt och väntade på taxin som skulle köra de 15 milen till sjukhuset. Jag kastade på mig lite kläder snabbt samtidigt som jag började ringa akutmottagningen och pappas arbetskamrater. Ingen visste något. Efter några fullt olagliga hot fick jag tala med en läkare på akutmottagningen.
"Jag måste tyvärr meddela att..."
Orden han sa gick inte in... de ville inte få fäste i min hjärna.
"Driver du med mig?" röt jag tillbaka på läkaren.
"Vi driver inte med folk" fick jag som svar.

Jag tittade upp från golvet jag stirrat på en lång stund medan samtalet på gick. En bit från mig stod Marcus med Z på armen. Våra blickar möttes och han sökte i mina ögon efter svar. "Han är död... han är för fan död!" skrek jag rakt ut och tänkte att jag måste åka hem till mamma. Vet hon, vet dom?
I samma ögonblick ringer telefonen. Det är min syster.
"Cilla", sa hon med en röst som jag faktiskt inte kan sätta ord på. Hon visste, de visste...
"Jag vet" svarade jag gråtandes. Det kändes som jag skulle gå sönder, det gjorde så jävla ont. Vad hade hänt? Varför? Mamma, hur mår mamma?
Vi satt i bilen bara några minuter senare och åkte fort i tystnad hem till mor. Z sov djupt och tårarna rann på oss när vi fortfarande försökte få grepp om vad som hänt.
"Han kan inte vara borta" "Jag pratade med honom igår.."

Dagen innan hade jag och Marcus varit och spårat med hundarna i urskogarna utanför Finspång. På väg hem märkte jag att jag kört lite vilse så jag ringde farsan som kunde varenda väg i den bygden. Det första han frågade när jag ringde var hur det var med Z. Z betydde så mycket för honom. Z hit och Z dit. " Jo allt är bra med honom", svarade jag.
Pappa satt i bilen på väg till sitt arbete. Han skulle gå på sitt 5 dagars skift denna natt. Han lät så glad när vi pratade.
Han hade bara en bit kvar att köra och jag sa till honom att köra försiktigt och bestämde att vi skulle syns kommande helg då vi skulle fira hans födelsedag.
Det sista han sa innan vi la på var:
"Ring bara om det är nåt" 
Jag har ringt... många gånger har jag ringt sedan dess. Men han svarar inte...

Pappa dog på sitt arbete. En stor säkerhetsklassad arbetsplats där misstag inte får hända. Men det hände. Nu kan jag tänka tillbaka på min far och le för mig själv igen. Innan grät jag bara jag såg något som påminde om honom.  Men med det ska jag inte påstå att jag inte sörjer... jag sörjer varje dag, varje gång jag går genom hallen och ser mitt fiskespö. Det intresset var det han som gav mig när jag var liten.

Idag var mamma och jag och satte blommor och ljus på hans grav. 2 år sedan och det känns som igår.
Livet är orättvist många gånger och mycket kort. Älska din nära och lev som om varje dag vore den sista. Skapa minnen, massor med minnen för det är dem som verkligen betyder något!

1 kommentar:

  1. Så fint skrivet! Jag minns din pappa mkt väl som en varm, trygg och rolig man som man hade mkt respekt för! Vila i frid...
    Kram Hanne :)

    SvaraRadera