The Bodyguard

Z är en liten filur som har så mycket spring i benen och så mycket ideer så det krävs ständig övervakning av honom. Inte för att han ska förstöra min bästa vas eller slita ner gardinerna... det är redan gjort för länge sen utan mer för hans egen säkerhet. All sk prydnad är sedan länge nerknölade i gamla lådor på kattvinden och vaser och dylikt ligger redan på tekniska verkens sophög och väntar på sin sista färd in i ugnarna där de kommer att bidra till värme åt Linköpings invånare. Ett tackkort vore inte för mycket begärt.
Vi har ett renrakat hem med tomma gapande fönster, tomma bord som nuför tiden mest används till sagostunder eller avstjälpningplats för rentvätt. Allt Z når plockar han ner och demolerar och når han det inte släpar han fram något att stå på så är det problemet löst. Blandade känslor där... när jag första gången såg att han släpat fram hundarnas ena matskål som stege blev jag så glad. Inte för att de nyss sorterade pappren som skulle till revisorn låg över hela golvet men att han faktiskt kan tänka ut lösningar. Framsteg och utveckling.
Han äter också allt han kommer över. Kryddor, hundmat, vedträflis, skosnören, häftstift... ja allt förekommande i ett hem. I morse fick han tag på en kryddburk med basilika han smaskade i sig motvilligt men bestämt.
Ibland hamnar man i situationer då man bara måste lämna rummet någon minut som t ex vid toalettbesök. Vanligtvis om det är möjligt att planera besöket får han sitta i sin resesäng vi har uppställd i vardagsrummet för nödsituationer men ibland som nu inatt vid ett-tiden bliv det ett akutläge så att säga. Z satt och lekte med sin lilla keyboard och spelade vacker nattmusik. Jag som var inne på min tredje kopp kaffe kände plötsligt att det inte var här jag skulle sitta just nu utan i det lilla rummet brevid så att säga.  Jag smet in på toaletten och eftersom jag hörde keyboarden hela tiden viste jag att han var i säkerhet. Plötsligt mitt i min akuta uppgift hör jag något som rasar i köket. Fasen!
AVBRYT UPPDRAGET!
Jag sprang likt en flygande hund ut mot köket, hopandes över säkerhetsstaketen med byxorna fortfarande vid knäna. Keyboarden spelade fortfarande "Lilla Snigel". Den hade hakat upp sig och Z hade stuckit iväg på nya uppdrag. Jag såg honom hänga djupt ner i hundmatstunnan med munnen full av hårda små torrfoderspluppar. Hur fick han upp locket? Det får nästan inte ens jag upp.

Så några fler akutbesök på hemlighuset blir det nog inte när Z är lös i huset