Supermorsor och annat löst folk

Ibland på nätterna när vi sitter här i det sovande huset...ja, alla andra alltså, så blire det att jag börjar fundera över livet. Givetvis de så djupa frågorna som "varför" , "meningen" och allt det där som man kan bli helt sinnesjuk av att tänka men även lite mer enklare frågeställningar. Z springer tjoande fram till en av de snarkande hundarna och lufter upp hans stora läppar för att kolla in hans tänder. Vovven lyfter på ena ögonlocket medans hans stora tänder undersöks klockan ett på natten. Givetvis är jag där på två röda och ger Z istället en lite mer passande uppgift som att snurra upp en toalettrulle så till slut är det bara hans lilla huvud som syns under högen av papper. Är det 100m på en rulle....?
Vovven somnar vant om och jag slår mig ned på kaffebordet och fortsätter fundera.
Meningen är att jag hela tiden ska avleda Z när han gör något farligt, dumt, argt, förbjudet...bla bla. Inte bara säga nej utan avleda avleda och göra allt så jäkla roligt det bara går.! Kl ett på natten, två, tre, fyra........elva på dagen, tolv, ett , två, tre, ... ja, ni förstår. Det händer något hela tiden och man går på helspänn att han inte ska vända tvärt från en glad lekande unge till att ställa sig på alla fyra och slå sitt huvud i golvet eller ta sats och springa mot en vägg och slunga huvudet allt han kan mot väggen eller murstocken. Varje gång jag misslyckas att hålla honom på banan vilket är helt oundvikligt exploderar mitt hjärta och det känns som man ser någon man älskar bli brutalt misshandlad medan någon håller fast mig. Helt jävla hjälplös. Får man svära på en officiell blogg? Fan, fan, fan....ja det gick.

Ibland..eller hela tiden känns det som, ser man såna där ärtiga morsor som har klämt ut tre ungar fara omkring och vara så jäkla....bra. Det har size zero, mycket modemedvetna, skitsnygga och inte ett spår efter att de ammat tre hungriga ungar. De tränar fem dagar i veckan, springer något marathon varje år, ser till att barnen har minst två olika aktiviter varje dag, ny bil, jobba jämt, ledig jämt, spenderar all tid med barnen, huset sååå fint tvättar bilen själva, klassförälrar och vete fan. De är dessutom jämt glada och har inte ett enda problem! HUR GÖR DOM???????
Klart jag är avundsjuk. Jag kan inte ens samordna två likadana strumpor till Z på morgonen eller än mindre diska efter middagen. Den har en förmåga att få vänta snällt tills....det är mer en ett par tallrikar om man säger så.
Jag undrar hur supermorsorna tänker när de ser mig komma farande till dagis med Z i ena handen försöker få honom att gå själv ett par meter medans han petar av sig en sko och samtidigt stoppar en en sten i munnen som jag försöker avleda honom glatt och pedagogiskt i från och med andra handen låser bilen samtidigt som jag har en påse blöjor i näven och en hög med dagiskläder under armen eftresom påsen de låg i givetvis fastnade i bildörren och gick sönder.
Hur får superfolket allt att se så lätt ut....jag fattar inte.